Det finns några saker som jag drar mig för i det längsta här i livet. Det är fönsterputsning, rabattgrävning och bilreparationer. Den som har sett någon av mina bilar genom åren kanske har märkt detta redan. Min lettiska fru började gråta när vi var påväg till en fest med min gamla SAAB för den hade inte blivit tvättat på ett år. Gråten reparerades snabbt med en automattvätt på Statoil i Riga. Sedan kunde vi åka vidare.
Jag har visserligen haft tur med alla bilar jag hittills haft (det är c:a 10 stycken) genom att de inte har behövts repareras i någon nämnvärd utsträckning (enligt mig själv). Bortsett då från motorn som skar i min nya Pontiac Trans AM GTA och den folka där karossen lossnade från chassit så har jag varit förskonad från större missöden.
Trots att jag är civilingenjör (visserligen i elektroteknik men ändå...) så skall jag villigt medge att när det kommer till bilar så är jag nog sämre än de flesta killar i min ålder (jag är 50 år).
När bilen stannar var 3’e minut och är heldöd i nästan exakt 60 sekunder och bilbesiktningen anser det vara bättre med en bil som kan bromsa än en utan bromsverkan så är det dock dags att börja titta under motorhuven.
Det första felet skall väl vara lätt avhjälpt. Jag är nämligen en hejare på felsökning i alla slags apparater så det kan väl inte vara så svårt att åtminstone hitta felorsaken till en bil som stannar var 3’e minut och är död i exakt 60 sekunder.
En bil behöver nämligen tre saker för att fungera: Luft, bränsle och gnista. Eftersom jag är elektroingenjör så kollar man ju först om det kommer gnista. Min metod går ut på att skruva loss tändstiftet, balansera detsamma på motorblocket i ett exakt läge så att man med öppen motorhuv precis kan se det genom den springa som bildas mellan karossen och motorhuven då man har den senare helt öppen och vrider om startnyckeln. När nu startmotorn vevar runt och om allt är som det skall så bildas det en gnista på tändstiftets spetsar.
Problemet här är möjligen att denna gnista syns endast i kolmörker. Att skruva loss ett tändstift i samma kolmörker är småsvårt så detta gör man med fördel på dagen och inväntar mörkret för själva testförfarandet. Hela operationen tar alltså ungefär en arbetsdag.
Gnista fanns (och finns förhoppningsvis fortfarande).
Bränsle och luft är lite mer komplicerat för mig (eftersom jag just är elektroingenjör).
Lufttillförseln kollas genom att tillse att filtret är rent från ohyra och dylikt. Det enda som skulle kunna få motorn att stanna var 3’e minut och sedan starta efter 60 sekunder beroende på problem med lufttillförseln är möjligen en elakartad tumör som svullnar upp med jämna mellanrum eller en amöba med magproblem i förgasaren. Den teorin uteslöts tämligen omgående i analysen.
Kvar stod frågan om bränsletillförseln. Först skruvar man loss bränsletillförselledarna (eller vad de nu heter på fackspråk) och kollar att det sprutar bensin över hela motorn när man vrider om tändnyckeln. Eftersom fanskapet startar p.g.a. att det finns rejäla mängder bränsle kvar i förgasaren när man skruvat loss ledarna så sprutar, det gör det!
Vi har alltså bränsle, luft och gnista. Bilen borde gå perfekt. Det gjorde den inte. Att ringa sina lettiska vänner hjälper föga, tänkte jag. Risk finns att de börjar svamla om underjordiska vattendrag, fel horoskop, månbildning eller att det betyder otur att reparera bilen om det är ett ojämnt datum och man bor på jämnt gatunummer.
Jag konsulterade alltså en gammal vän från Ericsson-tiden. Han är nämligen civilekonom eller nåt likande och kan betydligt mer om bilar och motorer än jag.
Civilekonomen konstaterade snabbt att min bil inte hade någon förgasare. Fan också, jag har köpt en bil utan förgasare, tänkte jag. ”Lugn grabben”, sa han, ”du har ju en insprutningsmotor.” Ja, sprutningen var det i alla fall inget fel på hade jag ju redan konstaterat under mina tester.
Vad var då felet?
- ”Njae, det måste vara något elektriskt”, sa han.
- ”Aldrig! Hörru, jag är elektroingenjör och här är det inge fel på det elektriska, det skall jag bara tala om,” sa jag.
Vad gör man nu då?
”Ring Volvo och fråga”, sa en annan kamrat, som visserligen är dataingenjör men betydligt mera haj på motorer än jag.
Lite missmodig ringer jag Volvo och ber att få tala med deras mest erfarne expert som har minst 25 års erfarenhet av Volvo 740 GLE av 1989 år modell.
-”Njae, om jag vore du så skulle jag kolla bränslepumpsreläet eller möjligen bränsleinsprutningsreläet”, sa han.
- Aaa, ja just det, sa jag. Och var sitter det där bränsle...reläet?
- Om du menar Bränsleinsprutningsreläet så sitter det i motorrummet strax före... och efter.....
- Ah, just det. Jag skall kolla. Men förresten – du vet jag är ju bara ekonom och kan inte såna här saker – var sitter det där andra reläet?
- Du menar bränslepumpsreläet?
- Aaa.
- Det sitter bland alla de andra reläerna.
- Aha, OK, då vet jag precis. Tack för tipset!
Nu behöver jag bara leta upp ett relä i motorrummet och ett annat där de andra sitter. Och de sitter ju.....? Ja, just det. Var sitter ”alla andra reläer”?
Nu är ju jag rätt smart (om jag får säga det själv, även om det kanske inte framgår av denna berättelse), för att vara civilekonom.....förlåt -ingenjör menar jag ju, så jag har införskaffat litteratur på området.
En verkstadshandbok för min bil. Det är en bok som in i minsta detalj beskriver hur man reparerar en ”Volvo 740, 745 & 760 1982 till 1992” .
Dessa böcker finns på Biltema och kostar några hundra. Kostnaden är alltså jämförbar med 11 minuters arbetskostnad om jag skulle lämna in bilen för reparation på en Volvoverkstad. En erfaren bilmekaniker tar de nämligen 1100 Sek i timmen för i Sverige, enligt uppgift från en säker källa. En kostnad jämförbar med managementkonsulterna på Mc Kinsey på den tid det begav sig och valet mellan bok och Volvoverkstad blir således ganska lätt.
Dessa böcker är förträffliga! Förutom att de sällan visar bilder på rätt modell (jag har t.ex. en 740 emedan bilden är på en 760 där allt verkar sitta spegelvänt) så får de reparationer att låta som den enklaste sak i världen.
En bilbesiktningsman sa för några år sedan att ”det verkar som om din koppling håller på att ta slut” varpå jag med detsamma konsulterade verkstadshandboken och fann under sektionen ”Kraftöverföring” kapitlet ”koppling” med följande text under punkt 1.: ”Demontera motorn eller växellådan, vilket som föredras”. Här slutar man alltså läsa, slår igen boken, ringer besiktningsmannen och skäller ut den där inkompetente....nedrans....som inte kan......och som borde fara dit där det är betydligt varmare än här.
Fast boken är ju smart upplagd. Man får här alltså välja om man vill demontera motorn eller växellådan. Själva problemet blir nu att välja mellan dessa två varianter och inte om man över huvud skall göra detta smärre ingrepp på bilen. Ett klassiskt förhandlingsknep som jag snabbt genomskådade och ringde min vän ”bilmekanikern” i Lettland igen. Han bekräftade min misstanke om att detta var inget som en ekonom...jag menar ingenjör bör ge sig in i men att det dess värre tog nästan en hel arbetsdag att byta denna koppling.
- Förresten”, sa han, ”har du bytt kamremmen någon gång?
- Näe, vadå då? Fläktremmen (den enda rem jag känner till på bilar) är välan OK såvitt jag kan se.
- Näe, kamremmen, sa bilmekanikern! Den skall bytas var 50 000 mil annars kan motorn paja helt och då blir det dyrt, sa han.
- Öh...eh... näe.
Här lägger man med fördel snabbt på luren, tar en stor öl och går och gömmer sig under sängen i hopp om att bilen inte skall explodera.
När man hämtat sig något och det verkar tyst från bilen så smygringer man Volvo igen för att fråga vad ett kamremsbyte skulle kosta.
- Vad var det för modell sa du, säger Volvoverkstan. Ååh fy faan....ere en sån.....då går det på 6600 Sek för det e nåra lager som måste bytas också”.
- ”Aa, just det”! Klick, det var det samtalet.
Hur i helv..’e..kan man konstruera en bil, svensk dessutom, på det moderna 80-talet där hela motorn går sönder om man inte byter en slitdetalj i tid?!?!? Jag förstår det bara inte! Är dom dumma i huvet där på Volvo eller vad är det?! Jag gillade ju bilen (när den gick) men nu.....
Jag har all förståelse för de eventuellt höga toleranser man måste hålla vid tillverkingen av bildetaljer för att Miljöpartiet inte skall bli sjuka av alla avgaserna och man själv inte skall bli ruinerad av bensinkostnaden, men detta måste ju gå att tekniskt kunna lösas på ett bättre sätt.
Jag ringer min vän ”bilmekanikern” igen.
- ”Aha, du ska byta kamremmen, ja dessvärre så blir detta en dyr historia. Du vet att det är ingen annan än Volvo som tillverkar kamremmar för din bil så det blir original och med arbete så kan det nog gå på ena… 3000 spänn eller så, med alla lager vill säga. Annars kan ju motorn gå sönder och du vet toleranserna....”
- ”Aa, jag vet – när kan du göra det?”
Varför sätter man inte en kedja där? Eller några kuggar som kan få dessa ventiler att hoppa när vevaxeln guppar till eller vad de nu skall göra?! Jag har all respekt för att Volvo vill ha ned (eller möjligen upp) kostnaderna men 6600 Sek var 50 000 mil och min bil har hittills gått 200 000 mil så det skulle bli 4 x 6600 = 26400 Sek som jag skulle ha lagt ned på detta missfoster bara för att ekonomerna på Volvo...jag menar ingenjörerna där inte kan sitt jobb. Ja, ja, med lite nuvärdesanalys och ränta så kanske det skulle ha blivit 15 000 Sek om man lagt det på konstruktionen när man köpte bilen men nog hade jag hellre betalt 15 000 för en bättre konstruktion än att få gå igenom eländet med att byta en rem längst in i motorn bland vevstakar och olja var 50 000 mil för att inte riskera att motorn går sönder helt och för evigt.
Näe, det blir nog en Ford, Opel eller en Audi som nästa bil. Eller kanske en Camaro...?
Jag ringer åter igen ”Bilmekanikern” för att kolla.
- ”Ja, men det problemet har du på nästa alla bilar, nya som gamla...”
Jag har nu köpt busskort på SL och blivit Miljöpartist. Jag äter inte heller kött och i morgon skall vi åka och tillbedja Allah i templet på Södermalm.
Ha en trevlig dag!
P.S. Om någon undrar hur det gick med felet då motorn la av var 3’e minut så tog jag bort alla reläer jag kunde hitta tills motorn stannade. Då hade jag alltså träffat på bränslepumpsreläet. Dennes samtliga kontakter lödde jag om och satta tillbaka alla reläerna. Motorn har sedan gått som tåget fast utan avbrott och förseningar. Man är ju smart civilingenjör! Synd bara att vindrutetorkarna endast fungerar när man trycker på tutan och fönsterrutorna åker ned när man sätter på hellyset men det får jag leva med tills nästa besiktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar