Jag läser regelbundet med största intresse frågespalten i tidningen Ny Teknik. De flesta tidningar med självaktning brukar ha en sådan spalt. Häromveckan undrade en läsare: ”Vad jag förstår har dykare ibland svårt att veta vad som är upp och ned, men stiger inte luftbubblor alltid uppåt?”
Jag ser med förväntan fram emot att läsa svaret, kanske i stil med: ”Nej, i Australien t.ex. så stiger luftbubblorna nästan alltid nedåt och vid ekvatorn så står de blixtstilla om det inte vore för strömmen”.
Apropå ström så åkte jag och en kompis spårvagn för många år sedan. Vill minnas att vi kan ha varit sådär 10-12 år gamla. Vi tittade in genom glasfönstret till förarplatsen och någon av oss kommenterade: ”Det där är nog gasreglaget” varpå en konduktör bakom oss hade hört samtalet och kommenterade: ”Det finns inget gasreglage på denna spårvagn för den drivs med elektricitet. Det där är hastighetsreglaget”. ”Jaha, men då måste det ju gå åt en väldans massa batterier” konstaterade någon.
Ny bekantskaper från Baltikum är alltid intressanta. Jag minns en yngre herre som tillfälligt bodde i Stockholm och lär ha hållit på inom byggbranschen. Byggare anses ju inte som något ”fint” yrke, ens i Baltikum. Där bör man helst vara läkare, advokat, politiker eller kändis. Det imponerar. Hursom så tillade han snabbt att det där med byggare vara bara en täckmantel Egentligen tjänade han de stora pengarna inom finansbranschen, påstod han.
-Vad intressant!, sa jag. Hur gör du då?
- Jo, jag har många rika bekanta affärsmän i Ryssland och de skickar pengar till mig som jag sedan tar ut på banken och ger till dem. Det tar jag 20% på.
- Ohh, sa jag. Imponerande!
- Vad arbetar du själv med, frågade han.
- Tja, jag är också inom finansbranschen, klämde jag till med. Jag arbetar på skatteverket, enheten för bekämpning av penningtvätt.
Jag såg aldrig av honom sedan dess. Enligt uppgift var polisen honom på spåren och han fick fly landet. Nyligen träffade jag dock på honom i Österrike. Han arbetade då som skidlärare åt rika ryska affärsmän.
- Det går urbra, sa han. Jag tar 150 Euro i timmen och arbetar 2 timmar per dag. Helt underbart!
- Jaha, hur mycket får du behålla efter skatt då, undrade jag.
- Skatt???!! Här betalas ingen skatt! Eru dum eller…?
- Hur länge ska du arbeta här då, undrade jag.
- Till maj. Sedan drar jag och nye flickvännen till USA.
- Och vad ska du göra där?
- Äh, vet inte riktigt. Jag tror det blir något inom finansbranschen, svarade han.
Skulle vara kul att veta vilka sjukförsäkringar han har och hur mycket som han sparat till pensionen.
”- Man ska ju inte dra på sig några onödiga utgifter och kostnader som man inte har någon nytta av.”
Jag ser med förväntan fram emot att läsa svaret, kanske i stil med: ”Nej, i Australien t.ex. så stiger luftbubblorna nästan alltid nedåt och vid ekvatorn så står de blixtstilla om det inte vore för strömmen”.
Apropå ström så åkte jag och en kompis spårvagn för många år sedan. Vill minnas att vi kan ha varit sådär 10-12 år gamla. Vi tittade in genom glasfönstret till förarplatsen och någon av oss kommenterade: ”Det där är nog gasreglaget” varpå en konduktör bakom oss hade hört samtalet och kommenterade: ”Det finns inget gasreglage på denna spårvagn för den drivs med elektricitet. Det där är hastighetsreglaget”. ”Jaha, men då måste det ju gå åt en väldans massa batterier” konstaterade någon.
Ny bekantskaper från Baltikum är alltid intressanta. Jag minns en yngre herre som tillfälligt bodde i Stockholm och lär ha hållit på inom byggbranschen. Byggare anses ju inte som något ”fint” yrke, ens i Baltikum. Där bör man helst vara läkare, advokat, politiker eller kändis. Det imponerar. Hursom så tillade han snabbt att det där med byggare vara bara en täckmantel Egentligen tjänade han de stora pengarna inom finansbranschen, påstod han.
-Vad intressant!, sa jag. Hur gör du då?
- Jo, jag har många rika bekanta affärsmän i Ryssland och de skickar pengar till mig som jag sedan tar ut på banken och ger till dem. Det tar jag 20% på.
- Ohh, sa jag. Imponerande!
- Vad arbetar du själv med, frågade han.
- Tja, jag är också inom finansbranschen, klämde jag till med. Jag arbetar på skatteverket, enheten för bekämpning av penningtvätt.
Jag såg aldrig av honom sedan dess. Enligt uppgift var polisen honom på spåren och han fick fly landet. Nyligen träffade jag dock på honom i Österrike. Han arbetade då som skidlärare åt rika ryska affärsmän.
- Det går urbra, sa han. Jag tar 150 Euro i timmen och arbetar 2 timmar per dag. Helt underbart!
- Jaha, hur mycket får du behålla efter skatt då, undrade jag.
- Skatt???!! Här betalas ingen skatt! Eru dum eller…?
- Hur länge ska du arbeta här då, undrade jag.
- Till maj. Sedan drar jag och nye flickvännen till USA.
- Och vad ska du göra där?
- Äh, vet inte riktigt. Jag tror det blir något inom finansbranschen, svarade han.
Skulle vara kul att veta vilka sjukförsäkringar han har och hur mycket som han sparat till pensionen.
”- Man ska ju inte dra på sig några onödiga utgifter och kostnader som man inte har någon nytta av.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar