Mat och marknadsföring

Har ni tänkt på att ju mer onyttig maten vi äter är desto godare är den? Det verkar här finnas ett klart samband mellan onyttighet och godhet. En klar korrelation, som min vän valutahandlaren skulle uttrycka det.

Nu är det säkert någon som inte håller med, det brukar det finnas. Vegetarianer t.ex. Jag känner en vegetarian och hon äter allt som inte är animaliskt. I värsta fall kan hon få i sig ett ägg eller så men det skulle vara om det inte finns alternativ. Hon ser inte direkt frisk ut och smal som en pinne är hon. Men nyttigt lär det vara.

Var det inte en utav Sveriges främsta ordkonstnärer, Tage Danielsson, som i en monolog ställde sig frågan ”Varför ska man leva som om man vore sjuk för att få dö frisk?”

Ta det här med mjölken t.ex. Jämför den kalkvattninga lättmjölken med ett glas pissljummen nymjölkad komjölk. Är det inte så att komjölken är betydligt godare? Har ni inte tillgång till komjölk så går det bra med Arlas ”Gammaldags mjölk” med. Var lättmjölken har sitt ursprung kan man bara spekulera i. Jag har svårt att tänka mig att det varit i närheten av en ko av smaken att döma. I bästa fall härstammar den från ett kalkbrott på Gotland.

En härlig gräddglass, ljus choklad, entrecote med vitlökssmör och klyftpotatis! Mmm! Kanske beror mitt plötsliga matintresse för onyttigheter på att jag bantar, apropå att dö frisk som jag skrev ovan. Jag och min fru brukar få sådana ryck ibland. Inte att dö friska, som man kanske kan tro, men att banta. Anledningen kan vara olika men ofta är det för min del att slippa köpa nya kläder. Jag blir liksom rastlös i klädaffärer och vill ut så fort som möjligt. När jag väl nått min målvikt så kan man återgå till det normala. Det brukar hålla i ett par år innan det är dags igen.

Jag var nyligen på en konferens om mat. En av föredragshållarna var specialist på livsmedelsmarknadsföring. Här lärde jag mig mycket. Hur ska man t.ex. marknadsföra segt svenskt kött som är dubbelt så dyrt som mört naturkött från Argentina? Enkelt! Man kollar på hur andra livsmedelsgrupper marknadsför sig och gör likadant. Hur differentierar sig t.ex. vinindustrin? Rödtjut som rödtjut – hur ska man marknadsföra ett vin från Bordeaux som är svindyrt jämfört med pannan från Rumänien? Språket! Man använder sig av språket. När det gäller kött så har man hittills bara kunnat hitta två ord som karaktäriserar ett köttstycke: ”mört” och ”saftigt”. Det räcker inte. Man kollar på vinerna och lägger till ”Doft av läder, vanilj, tryffel, mandel…smak av tobak, soptunna… ” och så håller man på. Till slut har man skrivit en hel uppsats om lövbiffen där konsumenten lockas att likställa antalet ord som beskriver köttstycket med kvalitet.

Ta det här med vatten också. Hur i helskotta kan svensken lockas att punga ut med åtskilliga kronor på flaskor med vatten när vi har ett av världens bästa vatten i våra vattenkranar! Marknadsföring! Vi älskar att köpa produkter med namn som ”Helth goes nuts” och ”Eat your greens”. Nu finns ju vatten med persikosmak, jordgubbe, lingon, med eller utan bubbel, i glas eller plastflaska, med eller utan skruvkork på större eller mindre flaskor.

Jag är övertygad om att trenden kommer att vända snart. Vi kommer att återgå till 1800-talssamhället med dess enkelhet. Produkter som marknadsförs som ”Ren läskeblask med riktigt socker”, ”Gräddkola som sätter sig som en lagg längs tänderna” och på krogmenyn kommer det endast att stå ”Kött med potatis”.  Till detta dricker man naturligtvis en färsköl och hembrännt, eller som jag såg i USA redan för flera år sedan ”Moonshine, guaranteed not older than 30 days” Det är framtidens marknadsföring av livsmedel det!