Det ni inte viste om fotboll.

I en studie från 2005 (”Action Bias among Elite Soccer Goalkeepers: The Case of Penalty Kicks”) har man specialstuderat, eller analyserat, 311 fotbollsstraffar från de stora ligorna runt om i världen och resultatet visade bl a att 80 procent av dessa straffar resulterade i mål. I en genomsnittlig fotbollsmatch görs det 2,5 mål och utifrån det perspektivet spelar straffen naturligtvis en viktig roll i utgången för resultatet. Efter att ha analyserat dessa 311 straffar kunde man konstatera att de var jämt fördelade, d v s en tredjedel gick till höger om målvakten, en tredjedel till vänster och ca en tredjedel i mitten. Undersökningen visade dock att målvakterna uppvisade en tydligt s k Action Bias, d v s antingen dök de till vänster eller så kastade man sig till höger och det gjorde man i hela 94 procent av fallen. Studien visade alltså att målvakterna i stort sett aldrig stod stilla i målet. Varför? Hade man stått stilla hade målvakterna enligt statistiken lyckats rädda mer än 20 procent av straffarna, vilket ju är avsevärt bättre än när han dyker till höger eller vänster. Målvakterna tillfrågades senare om varför man hellre dyker till höger eller vänster än stå stilla i målet. Svaret var att man känner sig sämre till mods om man inte anstränger sig tillräckligt. Målvakterna som grupp vill alltså känna, och visa, att man verkligen anstränger sig ordentligt för att rädda straffen. Men spelar det egentligen någon roll om man släpper in mål stillastående eller dykandes? Målvakter lider alltså av Action bias eller annorlunda uttryckt en bias för action.
Är man fotbollsspelare och får möjligheten att lägga en straffspark så ska man alltså sikta mitt i målet. Sannolihketen att målvakten inte kommer att slänga sig till vänster eller höger och alltså stå kvar i mitten är bara 6%.