Det sexuella ofredandet i Sverige ökar.

Är det bara jag som reagerat på att det sexuella ofredandet på framför allt sexfestivaler verkar ha ökat bland kvinnor. Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) tycker t.o.m. att det är upprörande att så många kvinnor blir ofredade under festivaler. Detta måste betraktas som ett avgjort jämställdhetsproblem att inte fler män blir antastade av kvinnor. Vi borde definitivt uppmärksamma detta mer i media att vi män diskrimineras. Männen borde kräva bidrag, s.k. tafsbidrag, för att vi lider varje kvälla. Det är fruktansvärt kränkande att få gå hem ensam efter en kväll på festivalen utan ett enda napp, säger Håkan Ful, en bland många festivaldeltagare som lider. ”Aldrig någonsin har jag känt mig så kränkt”, säger han. Kvinnor blir uppraggade, tafsade på medan vi män får stå vid sidan om och titta på.

- Varför gör ni ingenting då? Varför ingriper ni inte, frågar jag. ”Nä, vi får inte”. – Vadå får inte? Ser ni inte att kvinnorna blir antastade? Jo, men vi kan ju inte förnedra de stackars arbetslösa ungdomarna eller barnen som ger utlopp för sin kreativitet och uppfinningsrikedom.

Utvecklingen i den svenska skolan

År 1950

En bonde säljer en säck potatis för 20 kr. Framställningskostnaderna är 4/5 av priset. Hur stor är vinsten?

År 1960

En bonde säljer en säck potatis för 20 kr. Framställningskostnaderna är 16 kr. Var snäll och räkna ut vinsten.

År 1970

En bonde säljer en mängd potatis (A) för en mängd pengar (B). B är en mängden av alla delar B för vilka gäller: B är en krona. I steck-mängd-form måste du för mängden B göra tjugo (////////////////////) små streck, ett för varje krona. Mängden av framställningskostnaderna (C) är sexton (////////////////) små streck.
Rita bilden av mängden C som en delmängd av mängden B och angiv resultatmängden (D) som ger svaret på frågan: Vilken storlek har vinstmängden?

År 1980

En bonde säljer en säck potatis för 20 kr. Framställningskostnaden är 4/5 därav, vilket är 16 kr. Vinsten uppgår till 1/5, lika med 4 kr. Stryk under ordet ”potatis” och diskutera med din kamrat.

-          Jag tycker detta är ett utmärkt bevis på en riktig utveckling, påpekar experten Pia get. Vid en undersökning fann vi att nästan alla elever klarade 1980 års uppgift både att stryka under rätt or och att klara den sociala samvaron med sina kamrater. För särskilt lågpresterande kommer vi i en kommande version stryka under ordet ”potatis” vilket ger mer tid åt kamratsamtal.

Enligt min egen uppfattning så är vi nog kvar på 1980 års nivå ännu idag, år 2016.

När tålamodet tryter

Under Julen passade vi på att besöka MOMA (New Your Museum Of Modern Arts) på Manhattan. Vi kom dit ganska tidigt (för att vara oss), strax efter 10:00, då de just öppnat. Kön ringlade lång och vi ställde oss i den. Då la jag märke till att det fanns en mörkhyad dam som endaste hade en uppgift. Att gå runt kön och skrika ”Move the line, please”. Det påminde mig om de flickor i Tokyos varuhus som har som enda uppgift att le och buga för de som stiger på varuhusets rulltrappa. Skillnaden var att tokyoflickorna var ursnygga medan den småfeta negressen cirklandes runt MOMA:s kassor var…mindre snygg.

Kön rörde sig ganska långsamt och när negressen kommer förbi för tionde gången och skriker ”Move the line, please” i örat på mig så måste jag bara, likt ett inre tvång, svara ”Your shouting does not help a bit. If you could ask the cashiers to move their ass then we might be able to move the line faster”. Jag blev dagens hjälte bland de köande och de bar mig sedan upp för rulltrapporna. ”Äh, det var väl ingen konst!”

Man ska inte vara rädd för auktoriteter

Under tiden jag arbetade för IBM i USA några år i slutet på 90-talet gick en historia bland oss svenska. Vi hade av personal avdelningen blivit uppmanade att när vi reste in i landet så skulle vi uppge att vi skulle studera. Inte på något universitet eller college men vi skulle vara där för att lära oss hur maskinerna fungerade. Visumet gällde i 365 dagar som mest. Efter det var man tvungen att lämna landet för att något dygn senare resa in igen, om man nu ville vara där längre. En av oss svenska hade varit tvungen att åka till Sverige med ”hand carry”, d.v.s. skyndsamma sändningar, ett flertal tillfällen under året. Vid en av inresorna till USA fråga passkontrollanten ”What are you going to do in US this time?” Svensken svarar plikttroget ”I’m going to study, Sir”. Passkontrollanten blev irriterad när han såg alla inresor svenske gjort och kan inte hålla sig – ”You have been flying in and out from United States twelve times during the last two years. How stupid are you?”

Jag har sedan barnsben förundrats över de ryska passkontrollanternas stela och allvarsamma miner när jag tillsammans med min mor anlände från Helsingfors till Tallinn. Inte ett leende vilka fula grimaser man än visade för dem.

Under Julen besökte hela familjen USA igen. Vid Immigration i Newark så kommer vi fram alla tre och jag räcker fram passen. Kontrollanten är lika allvarsam som ryssarna på 70-talet. Han mumlar något medan han tittar i passen. Mumlar samma sak igen och tittar på mig. Jag svarar ”Excuse me, what? När han märker att jag inte förstår så skriker han ”ARE YOU ALL THE SAME FAMILY, TRAVELING TOGETHER”. Jag kan inte hålla mig och svarar ”NO, NIGALS IS AN EXTREMELY COMMON NAME IN EUROPÉ. ALMOST EVERY ONE HAS NIGALS AS A LAST NAME AND I HAVE NO IDEA WHO THESE OTHER PEOPLE ARE”.

Tänk, den veckan fick jag tillbringa ensam, trots att jag hade hela familjen med mig.

Handelsmystik

Efter att ha gått runt på Manhattans gator i New York i en vecka så blev jag fascinerad av det faktum att man har kombinerat alla elektronikbutiker med försäljning av resväskor. Dessa butiker är ju ganska små till ytan och man undrar varför man stoppar in dessa utrymmeskrävande resväskor i butiken för att försöka kränga dem. Det vore mer logiskt med ett större elektronikutbud eller åtminstone några mindre pryttlar än stora (och små) resväskor.

Jag kan se fyra möjliga anledningar:

1. Köparna bukar handlar så mycket att de måste köpa fler väskor att ta elektroniken i.
2. Det är superstora marginaler på resväskor.
3. Säljarna har ingen som helst aning om varför de säljer resväskor.  De har bara sett att alla andra gör så och då vill de inte vara sämre.
4. Säljarna börjar bli så gamla att de inte kan se dessa förbannade moderna små minnen, linser och känner sig vilsna i mobiltelefonernas menyer. En resväska förstår de sig på hur den fungerar och kan dema dem lättare för kunden.

Jag kan inte komma på någon annan anledning så då bör det med stor sannolikhet vara någon av ovanstående. Återstår att lista ut vilken.

När jag nu läser dessa så låter alternativ 2 som det mest rimliga. Fast då finns det ju varor med betydligt större marginaler. Varmkorv t.ex. Eller souvenirer.

Villa man köpa en resväska så går man ju till elektronikbutiken låter lika logiskt som när färghandlare Malte Lindeman, Valfrid Lindemans son, resonerade att om man vill ha barn så går man ju till färghandeln. Han hade ju uppfunnit någon salva som var bra om man ville bli med barn.

Nej, jag har stor respekt för den amerikanska affärskulturen men detta övergår mitt MBA-förstånd.

Namnändringar allt mer populära

Några invånare har i vår kommun (Huddinge, i Stockholms län) lämnat in ett s.k. medborgarförslag om att ändra namn på sin del av kommunen från Östra Skogås till Drevviksstrand. Kommunen har i tre (3) utrett ärendet, utan att fortfarande bli klara, men kommit fram till att man ska vara försiktig med namnändringar. Till saken hör att det aktuella området enligt förslagslämnarna heter Drevviksstrand på alla kartor utom kommunens, som ändrade namnet till Östra Skogås någon gång på sjuttiotalet. Nu vill invånarna alltså få tillbaka namnet.

Jag har förslag på andra namn på områden i kommunen, eller vad sägs om att ändra Trångsund till Huddinge villastad eller Sekeltorp till Huddinge kåkstad? 

Ett par ville, enligt en av morgonsofforna i TV tror jag, ändra sitt efternamn och efter mycket funderande så tog man namnet Rikemansson. Programledaren frågade om det fanns något annat namn som de kunde rekommendera och fick då som svar att Medelsvensson vore väl rätt passande.

Polisen bättre än Systembolaget

Varje gång jag besöker Systembolaget blir jag lika besviken. Efter att med svårigheter valt ut mina godsaker bland så mycket högkvalitativt gott så kommer man då fram till kassan. Förutom det sorgliga faktum att man blir av med pengar vid kassan så har personalen den dåliga smaken att inte fråga mig efter legitimation. Senast det hände var nog rätt länge sedan (15 år) och om jag inte minns fel så var det i en livsmedelsbutik. Hade lagt ned lite öl i korgen och den unge kassören frågade efter legitimation trots att jag var c:a 40 år gammal och det är 18-årsgräns på sådana varor. Jag log hela vägen hem och minns fortfarande den dagen med stolthet.

På Systembolaget är det 20-årsgräns och jag tycker nog att jag ser rätt ung ut fortfarande. Framför allt så känner jag mig ung och är lite barnslig av mig.

Lekte lite med tanken att råda bot på dessa fasoner som Systembolaget tillämpar genom att klä mig i bebiskläder, napp, pyjamas och blöjor när jag nästa gång ska gå in och handla en flaska whisky. Dreglande, gråtande och med skit i blöjan skulle man närma sig kassan. Det vore då fasen om man inte skulle se tillräckligt ung ut för att de skulle fråga efter legitimation då. Risken är förstås att det plötsligt kommer fram några vakter, tag i mig och för mig till ett låst rum. Efter någon halvtimme kom nog två uniformerade poliser in och jag är rätt övertygad om att de har den goda smaken att fråga efter leg.

 

Allt för att bli sedd...eller?